En hektisk start på säsongen för Happynacra- Sailingteam
Efter en intensiv träningsperiod på hemmaplan under hösten, var vi supertaggade på att känna temperaturen på det internationella motståndet på världscuparenan för första gången. Nyfikna på vår nivå, vår fart och vår teknik.
VI BEGAV OSS TILL MIAMI i början av januari, David och jag var redo, starka, hungriga på att segla. För mig var det första gången på bayen i Miami och jag älskade varje dag, den varma vinden, den vackra Robinson Cruse-ön som vi seglade förbi på vägen ut till Biscayne Bay. Med sällskap av delfiner gjorde vi våra första pass och insåg att vi hade ett bra bett mot motståndet. Desto mer vinden ökade desto snabbare seglade vi. N17 flottan på plats kunde inte låta bli att lägga märke till de snabba svenskarna med den urstarka VIKINGEN David på storen och vi fick snabbt ett gäng träningskompisar. Vi behöver jobba på våra manövrar men på en rak linje var vi urstarka.
FYRA DAGAR IN PÅ TRÄNINGEN (under vår tre-veckor långa vistelse) HÄNDE DET SOM INTE FÅR HÄNDA. På en tight undanvind i tät kamp med Österrikaren i 25+knops vind gick vårt roder sönder, som följd kraschade vi helt utan att vi förstod vad som hände. Jag satt inne i båten medan David krigade i enkeltrapets. Från vattnet ropade jag efter David för att höra om han var okej, och jag fick det svar som du aldrig vill få, svaret var NEJ. David hade stått i footstrapen när vi kraschade, vi gick från 23 knop till 0 på vad som kändes som mindre än en sekund. När han tillslut flög ur footstrapen fortsatte han en flygtur på 5m framför båten. Davids knä fick en ordentlig vridning i kraschen.
VI TOG DAVID TILL SJUKHUSET, men förstod snabbt att han inte skulle segla mer i Miami denna omgång. Efter att ha konsulterat försäkringsbolaget fick han till slut åka hem en vecka senare. Jag seglade Nordamerikanska mästerskapen, en 3-dagarsregatta som började dagen efter Davids skada med den amerikanska moth-seglaren Ian Andrewes som hade förlagt sin vinterträningsperiod på vår strand. Vi flög ner Rasmus Rosengren (som seglar N17 med Ida Svensson), en passionerad N17 seglare, sedan den första dagen han seglade båten, sommaren innan. Det var en fokuserad kamp på att hitta lösningar för att få segla perioden ut och få utväxling på vår investering. Under hela perioden fanns en konstruktiv och positiv energi trotts att det verkligen inte blev så som vi hade tänkt från början.
JAG OCH RASMUS GJORDE EN FANTASTISK REGATTA, och slutade 14 på världscuppremiären. Vi var supersnabba i de lätta förhållandena och förbättrade vårt samspel, segling och kommunikation genom hela regattan. David kom med feedback och pepp över Facebook från Stockholm. Det var otroligt lärorikt att segla regattan, katamarantaktik på kort bana kräver en helt annan aggressivitet och snabbhet i besluten än den traditionella OS-klasseglingen som jag gjort tidigare (med 470 och E-jolle). Ser framemot att utveckla denna twist i det taktiska spelet.
DET KRÄVDES EN DEL ÅTERHÄMTNING EFTER TRE INTENSIVA SEGLINGSVECKOR, dessutom i ett boende med 6 seglare under ett tak. Det var fantastiskt att se David igen komma gående utan kryckor när vi sågs i Stockholm och efter ett par dagar var vi redo att blicka framåt. Med fantastiskt stöd från KSSS nätverk av personer fick vi David snabbt till en knä-ortoped. Det inre ledbandet och det bakre korsbandet har blivit uttänjt men är inte av. Detta är strålande nyheter då David kan vara tillbaka på kappseglingsbanan redan om TRE MÅNADER (i kontrast till 12-18 månader givet operation). Vi kommer att tävla igen i juni. Heja David!!!!
IN THE MEAN TIME, SHOW WILL GO ON. Jag kommer att fortsätta i enlighet med vår utstakade plan med stjärnrorsmannen från Youth Americas Cup, Charlie Ekberg som gast under träning och tävling i Palma de Mallorca under mars månad. Charlie avslutade senast sin 49er kampanj med Niclas Düring under hösten. Det ska bli superkul att se vad han plockat på sig för lärdomar från Americas Cup basen och från att ha seglat AC45 katamaranerna. Välkommen till teamet Charlie!
VI HÅLLER FAST VID VÅRT SÄSONGSMÅL som är en peak-prestation på ISAF VM i Santander i september och kommer att fortsätta kämpa (under dessa nya omständigheter) för att bli snabbare, starkare, smartare och bättre än någonsin!
Stay tuned och tack för ert stöd!
Sandra
