Nyheter

Team SCA: Skiftande vindar

2014-12-08 - Volvo Ocean Race Team SCA är på väg genom Doldrums som bjuder på svaga vindar varvat med kraftiga regnbyar. De närmaste tre dagarna ser ut att bli ett enda långt dragrace.

Skiftande vindar. Det är nog den bästa beskrivningen av förhållandena de senaste 24 timmarna. Oavsett vem som står till rors säger samma sak, om och om igen; ”vindarna är verkligen skiftande idag.” Annie förklarar att man håller en kurs och trimmar seglen för 60 graders vindvinkel. När vinden sedan vrider förlorar man kursen, seglar med dåligt trim och tappar fart. Tänk dig att du kör på en väg. Helt plötsligt dyker det upp koner på vägen som tvingar dig att hela tiden ta små omvägar. Vad som egentligen skulle ta dig en timme att köra tar nu mycket längre.

”Jag är chockad. Försöker fortfarande vänja mig,” säger Annie. ”Normalt ser man liknande förhållanden nära land- och termikfenomen. Det är verkligen konstigt att uppleva samma sak mitt ute på oceanen. Så blir det när värme möter kyla och därför vi ser de här massiva regnskurarna med stark vind mixat med typiska doldrumsförhållanden och totalt stiltje.”

Precis som första etappen borde området vara någorlunda förutsägbar när det gäller vind, men förra veckans ”tropiska storm” satte det normala vindmönstret ur spel. De vindar som vi suktar efter lyser med sin frånvaro. Havet är helt platt. Är vi verkligen i Indiska oceanen? Ibland känns det mer som om vi guppar omkring i en guldfiskskål.

Det vore konstigt om situationen inte påverkade stämningen ombord. Det ligger en spänning av frustration i luften. Allt vi önskar är en ordentlig bris som kan hjälpa oss att få fart på båten. Vi vill bara kunna släppa lös krafterna som vi vet finns där - i seglen och i oss själva. De svaga och oberäkneliga seglingsförhållanden är som salt i våra sår. Och det hjälper givetvis inte att vi ser att avståndet till ledarklungan ökar. ”Jag trodde att det skulle kännas okej om vi kunde hålla ett avstånd på max 300 nautiska mil till ledarna,” säger Dee. ”Men nu ökar avståndet och det blir tuffare och tuffare mentalt.”

Liksom första etappen verkar inte vinden vilja komma och leka med oss. Den är distraherad, kommer och går, tröttnar och försvinner helt. Det är svårt att inte känna sig nedslagen.

Med det sagt fortsätter vi framåt med nedböjda huvuden. Inte som strutsen i sanden, utan mer som en örn som bygger bo uppe i bergen. Vi fokuserar, kramar ur varenda litet vindskift och pust som kommer i vår väg. Vi är ju Team SCA – ett starkt lag, med hårt arbetande kvinnor som inte backar för en rejäl utmaning.

CORINNA HALLORAN/Team SCA