Gotland Runt 1986: Utmanande, uppfostrande, lärorikt - Patrik Salén

Det finns en första gång för allt, så även Gotland Runt.För mig och mina två yngre kusiner Staffan och Erik, blev 1986 vårt första Gotland Runt. Ett Gotland Runt som kanske inte gått till historien som det absolut tuffaste, men många minns garanterat den uppkäftiga vinden i starten och den påföljande kryssen till Svenska Björn i en kraftfull och motig nordan. Så även vi.

Vårt första GR skulle ske på vår familjs klassiker, havskryssaren Ballad, en Sparkman & Stephens 63-fotare byggd 1952. Besättningen var kompetent med ett flertal tydliga profiler, bland annat tre världsmästare i 6 Metre, Patte Fredell tillsammans med bröderna Sven Hampus och Christer Salén, tillika min farbror och far. Sven var för övrigt på den tiden även ordförande i KSSS. Ombord hade vi en skicklig navigatör genom kommendörkapten Göran Romare, en framgångsrik segelmakare genom Arved ”Greven” von Gruenewaldt, god mat garanterad av kocken Göran Lindersson, och skickliga seglare och sjömän genom Svante Tengbom och Claes Törneman. Därtill vi tre juniorer.

En klockren Vanderbilt

Starten i 9-10 meter per sekund nordlig vind blev klart lyckad. Vi fick lära oss vad en ”Vanderbilt:are” innebar (en så kallad klockad start, namngiven efter den 3-faldige Americas Cup vinnaren Harold Stirling Vanderbilt) och just denna gång blev den klockren! I full fart kastar vi oss över startlinjen med både Krackemut och Carat VI i lä, denna fantastiska start blev avporträtterad i årsboken 1987. So far so good.

Det var dock snart därefter som utmaningarna började. Ballads paradgren är undanvind, inte kryss. I den kraftiga och ökande nordliga brisen blev det en ytterst stompig kryss upp mot skäret Svenska Björn. Under eftermiddagen och kvällen får vi uppleva att båten springer läck, att vårt genuafall går av samt att stora vinschen på akterdäck ger upp.

Fyspass vid pumpen

Läckaget upptäcktes av vår man i byssan, som plötsligt står med blöta skor bland flytande durkar. I den tydliga hierarkin som vi snart har lärt oss råder ombord, landar uppgiften med att länspumpa Ballad på oss tre juniorer. Under ganska obekväm sjögång sätter vi igång med det digra arbetet att pumpa med handpumpen i byssan. Unga och starka må vi ha varit, men detta blev en klart uppfostrande uppgift. Under det att vi pumpar, jobbar andra delar av besättningen med att finna ursprunget till läckaget. Det visar sig lite senare att en genomföring från däck gett vika och vatten därefter friskt flödar in. I säkerhetsutrustningen ingår dock flertalet storlekar på koniska pluggar som snart upphittas och pluggar igen problemet. En blöt natt i styrbords koj i salongen väntade då någon i besättningen, men läckaget var åtgärdat och kölsvinet genomsköljt och tömt. Samtidigt som tre gossar har fått ett bra fyspass och introduktion till havskappseglingens olika dimensioner.

Toppjobb i skymningen

Lyckan och lugnet kortvarigt. Snart hörs en smäll och vi förstår snabbt att genuafallet gått av, trots att det är gjort i kraftig wire. Enklare form av splitsning har några av oss lärt på seglarläger, men här krävdes en betydligt högre kompetens. Då träder Claes Törneman fram och visar på sitt goda sjömanskap. Under någon halvtimme beundrar vi hans skicklighet med wire-splitsning. Väl avklarat, skall dock nu fallet träs på plats igen. Återigen blir kusinerna påminda om rangordningen ombord och yngste man, Erik, hamnar i båtmansstol i kraftig sjögång upp i masten. Erik minns tydligt en något tveksam känsla under färden upp. Dock minns han lika tydligt sin stolthet efter att ha genomfört sitt topp-uppdrag samt den vackra utsikten i skymningen när alla deltagare successivt slår på sina lanternor inför natten. Ett härligt ungdomsminne från bästa utsiktsplats.

Kvarnen kollapsar

Under denna krävande kryss ger även vår genua-winsch upp. På akterdäck hittar man denna imponerande ”kaffe-kvarn” som med stora krafter ska få in de 100-120 kvadratmeter stora förseglet som tillsammans med storseglet driver den 34 ton tunga båten framåt. I mörkret släpper bromsarna och kvarnen spinner i full fart åt fel håll, som tur är gjorde ingen sig illa. Nu tvingas vi i mörkret bärga en rappande genua, spännande. Efter genomförd kryss och mycket uppskattad rundning av Svenska Björn, börjar då istället en härlig utförsresa mot Gotland. Under denna undanvind ser vi hantverket av Svante som noggrant och självsäkert plockar ned kvarnen i dess minsta beståndsdelar. Det putsas, oljas och trimmas, för att sedan återmonteras och fungera felfritt resten av resan runt Gotland till målgången i Sandhamn. Stor respekt för detta hantverk!

Nöjda och inspirerade

Att få sticka iväg på en lång utförsbacke i god bris är Ballads favoritläge. Njutningen ombord är stor när spinnakern är på plats och en lång sydlig resa är påbörjad. En uppskattad belöning efter ett tufft första dygn.

Hur gick det? Vi slog många vassa, moderna utmanare, där Blå Carat kanske var särskilt inspirerande att få lägga bakom sig i resultatlistan. Ballad slutade på sjätteplats, vilket vi var mycket nöjda med. Vi hade fått en god uppfostran till sjöss och njöt av fast land i Sandhamn. När vågor, vind och träningsvärk i pumpmusklerna lagt sig, var vi ett bestående seglingsminne rikare och såg fram emot nästa tillfälle att tävla runt Gotland. Det skulle dock dröja några år, men det är en annan historia.

Vid pennan,

Patrik Salén ombord på S/Y Ballad 1986