KSSS Blogg: Var äro de som kunde allt…

Vi har precis undertecknat årsredovisningen för det gångna verksamhetsåret (avslutades 31/10) och där har vi också ett stycke som omfattar de medlemmar som gått bort under perioden, 22 stycken. Några av dem har jag själv haft kontakt med under åren och skulle gärna vilja teckna några KSSS relaterade ord nedan (utan någon ambition att vara heltäckande).

Karl Robert "Robban" Ameln.En våra äldsta medlemmar och en aktiv kappseglare redan på 1930-talet, då han bland annat seglade 6:a med min farfar Sven. Robban deltog i två OS, bägge gångerna i 6 M. Första gången 1948 med Tore Holm vid rodret blev det ett brons och andra gången 1952 med Sven Salén vid rodret blev det en fjärdeplats. Robban var inte heller själv en oäven rorsman och fick sällskapets rorsmedalj i silver 1959.  Han var också aktiv långt upp i åren där han bland annat deltog i Havsörnarnas vänskapsseglingar mot andra nordiska seglare. Robban var en glad person som hade nära till skratt och spred god stämning omkring sig, en seglarkamrat av bästa märke helt enkelt.

Björn Wahlström, kanske mest känd som den Svenska Stålbranschens nestor, hade också ett starkt engagemang för KSSS och seglingen. För Björn var långseglingen prioritet ett snarare än kappseglingen och hans båt kunde ses utanför bostaden i den röda "seglarlängan" alldeles nära klubben. Han var vice ordförande i KSSS 1990 till 1993. En energisk person med humor och glimten i ögat. Och den där gången han brände av ett fyrverkeri i grannen Pelle Geddas bakficka får väl anses vara preskriberad. 

Rolf "Roffe" Gustafson, entreprenör och mycket aktiv seglare. Kanske mest känd för Swan 65:an Travel som deltagit i otaliga Gotland Runt och andra kappseglingar. Men också aktiv i många andra klasser till exempel 6-metersklassen, inte sällan tillsammans med kompisen Börje Larsson. Roffe var alltid angelägen om sällskapets bästa och utöver att han satt i styrelsen mellan 1984-1987 har han också tillskyndat sällskapet finansiellt genom sitt företag Resevaruhuset, något som fortsatt även i modern tid nu med sonen Jonas som VD. Roffe kunde dyka upp på regattor runt om i världen även om han inte själv var med utan bara för att titta på kappsegling och umgås, han var helt enkelt genuint intresserad av segling. Han försökte också få till stånd bygget av Tore Holms J-båt Svea, något som inte lyckades den gången, men han ler säkert i sin himmel när båten nu har förverkligats till slut av Amerikanska intressen

Per Wermelin. Per levde sitt liv kring seglingen, bland annat drev han Djurövarvet men han var också initiativtagare till Nya Djurgårdsvarvet som skapat en genuin varvs- och utställningsmiljö för vackra träbåtar mitt inne i Stockholm. Per var en aktiv kappseglare både i 6-meterklassen där han tog silver vid VM 1977 i besättningen på May Be X. Han firade också framgångar i 8 Meters klassen där han tog VM-guld 1978, 1987 och 1992. Han var därtill med i den svenska Americas Cup satsningen 1977. Per var involverad i ett antal båtrenoveringsprojekt där det mest kända var motoryachten Alba och han var även en av de som försökte få J-båten Svea byggd i Sverige (se ovan). Som det stod i 8-meterförbundets nekrolog härförleden: "He probably owned more Metre boats than any other person in the history of yachting". Jag vet inte om det är sant, men det är sannolikt. 

Rolf Gyhlenius. Roffe ägnade huvuddelen av sitt liv åt seglingen i olika former och var inblandad i tillkomsten av sådana klassiker som Accent, Omega 42 och 11:an. Han arbetade med outtröttlig energi med att utveckla och kommersialisera de olika koncepten och för de som började segla kölbåt på 80 och 90-talen var 11:an den hetaste båten i Sverige. Roffe var också på senare år ofta nere på hamnplanen i Saltis och kollade på seglingar, fortfarande full av idéer och kloka synpunkter. 

Jan Pehrsson. Jan var en färgstark entreprenör i fastighetsbranschen och fick sitt seglingsintresse i ungdomen på Neglingevarvet hos släktingarna Plyhm. På 70- och 80-talen lät han bygga tre kappseglingsbåtar med namnet Midnight Sun som kom att dominera svensk havskappsegling, ofta med till exempel Pelle Pettersson vid rodret och även i övrigt med skicklig besättning. Båtarna representerade Sverige och KSSS över hela världen och vann naturligtvis även ett antal Gotland Runt. Jan gick därmed i bräschen för den grupp båtägare (till vilken även bland andra Victor Forss och Anders Lönnqvist senare sällade sig) som genom sina satsningar kom att utbilda en stor grupp skickliga svenska havskappseglare. Något vi fortfarande har glädje av.  

Slutligen har två av sällskapets utländska hedersledamöter Paul Elvström (Danmark) och Peter Tallberg (Finland) gått ur tiden. 

Paul Elvström har beskrivits utförligt tidigare här på hemsidan, jag nöjer mig med att konstatera att han är en av världens mest framgångsrika seglare genom tiderna med 4 OS guld, VM medaljer i 8 (åtta!) olika klasser varav 5 OS-klasser och deltagande i åtta OS. Han utsågs till 1900-talets idrottare i Danmark. Men utöver seglingsframgångarna var han också känd som en vänlig och ödmjuk person. Det är inte överraskande att han tillhörde den första grupp på 7 seglare som togs in i ISAFs Hall of Fame.

Peter Tallberg var också en skicklig seglare på egna meriter med bland annat en fjärdeplats i Starbåtsklassen 1964. Hans största gärning var dock som idrottsledare med bland annat 40 år i IOK och ordförandeskap i Internationella seglarförbundet under 8 år mellan 1986 och 1994. Han var därtill en viktig del i den långa seglingsgemenskap som alltid funnits mellan KSSS och den Finlandssvenska kontingenten i Finland. Peter hade många seglarkamrater i Sverige.

Vi skänker dessa och övriga bortgångna medlemmar en tacksamhetens tanke för de insatser de gjort för KSSS och den glädje de spridit kring sig. 

Staffan

Läs mer från Staffan på Ordförande har ordet