En krönika om Sandhamnsregattan 2023

Planen för årets sommarsegling var att sticka direkt till Stora Nassa och vara ute i två veckor, för det är i ytterskärgården som vi trivs som bäst. Där brukar vi sammanstråla med seglande vänner, men denna sommar blev det lite ändrade planer. Först fördröjde det regnet vår avfärd från bryggan i Gröndal, sedan kom ett telefonsamtal ”Kommer du till Sandhamnregattan för att titta på de klassiska båtarna?”, frågade Leif Österman. Hmm, svaret var givet om man känner mig.

Vi är två ombord så en övertalningskampanj behövdes för att återigen skjuta på planen om de stilla klipporna med havshorisont. Det fick kosta vad det kostar, och jag lovade att bjuda på middag, och ett och annat för att vi skulle gå till Sandhamn först. Kampanjen lyckades och tillslut gav hon klartecken att vi skulle ta Sandhamn på vägen.

Ett första stopp gjordes i Saltsjöbaden på Kungliga Svenska Segel Sällskapets gästhamn, som alltid har bra service och välkomnar att det kommer gamla klassiker. Vi fick möjlighet att ladda batteriet till elsnurran som gått länge i Skurusundets eviga motvind, och passade på att äta en rejäl middag på restaurang, som jag ju hade lovat.

Från Saltsjöbaden, är det ca 20 nautiska mil till Sandhamn och det var gynnsamma vindar. Det gick undan. Ju närmare vi kom desto mer klassiska båtar såg man. Mina förväntningar växte. Väl genom den trånga och vältrafikerade passagen såg jag hur trämasterna börjat samlas i hamnen närmast Seglarhotellet. Vid den klassiska byggnaden och vid bryggorna fanns läckerheterna sida vid sida. Det pågick en febril verksamhet med förberedelser för helgens regatta.

KSSS tenderbåt närmade sig och den unga tjejen frågade om vi skulle delta i regattan. "Nej vi ska inte delta i regattan men vi vill gärna ligga bland träbåtarna". Hon nickade och bad om att återkomma. Nu är det bara att hålla tummarna. En hamnchef med känsla för stil och klass borde åtminstone överväga att låta denna trä-folkbåt få sällskapa med de andra klassikerna.

Efter en stund kommer hon tillbaka. "Ni kan ta en plats längs in mellan pir två och tre, där borta bland femmorna!". Bland de slimmade femmorna, tänkte jag. Pixie, vår folkbåt från 1965, med en rejäl midja kanske får komplex. Men sagt och gjort, vi la till och hamnade bredvid den finskflaggade Saga II, en Tore Holm-konstruktion från 1939 med Jari Ullakko från Helsingfors Segelsällskap i spetsen, en besättning som redan hade tagit fram lite grogg för att komma i stämning. På andra sidan en annan dam, Monique, från Tranebergs Segelsällskap även hon en Tore Holm-konstruktion från 1947 med Thomas Häggström, Peter Lake och Viktor Karlin i besättningen.

Allt runtomkring var glänsande lackade båtar i olika storlekar, typer, varierade konstruktörer, byggare och varv, som tillsammans var en imponerande uppvisning av klassiska segelbåtar. Rena himmelriket för en som är intresserad. Jag kände mig på rätt plats. Bland alla dessa läckerheter var det en båt som väckte ett speciellt intresse. Det var nog patinan och originaldetaljerna. Hmmm… hon ser fin ut. Hon eller han? Hur som helst så är S/Y Falken, en skärgårdskryssare från 1913, en båt utöver det vanliga. Där låg hon mellan kustkryssaren Hambo och skärgårdskryssaren SK30 Pani. Besättningen märkte nog att jag stod på bryggan och dreglade. "Vill du kliva ombord?", frågar en tyskklingande röst. Det var Sascha Janke.

Vi kliver på och hälsas välkommen av ägarna, Peter Lake och Kristina Lundevall. Inredningen var närmast orörd, full av små detaljer och spåren av en över hundra års seglande. Det var som att kliva in i en annan tidsålder, jag kände med händerna som om jag kunde känna tidens tand. Tänk hur mycket Falken har varit med om genom åren. Vi tackade så mycket för denna möjlighet och fortsatte vidare upptäcktsfärden på bryggan där båtarna låg uppradade. Beatrice Aurore, Bacchant, Gerny, Alca, Itaka, Ballad, Princess Svanevit, Regina, Refanut, Anitra, mfl.

Morgonen därpå var bryggan full av liv och rörelse när alla besättningar förberedde sina båtar. Därefter lämnade båtarna bryggan en efter en. Inom en timme gick starten och vi skulle fortsätta vår seglats norrut. När vi lämnade Sandhamn började det regna och på avstånd kunde vi se kappseglingen. 

Vi kunde båda konstatera att denna spontana avstickare ändå varit ett lyckat äventyr. Vi träffade vänner och bekanta. Beundrat och känt de fantastiska båtarna och framför allt upplevt den underbara stämningen bland dessa passionerade seglare och entusiaster. I hemlighet tänkte jag "Nästa år kommer jag tillbaka, och den här gången ska jag vara med i regattan!"

 

Text och bilder: Martin Prieto Beaulieu 

 

Båtar i texten:
Folkbåten Pixie
Kustkryssaren Hambo
Skärgårdskryssaren SK30
Falken Int 5:an
Monique 5:an Saga II