KSSS Blogg: Snöfall, sol och stormbyar i San Remo
Så var säsongspremiären avklarad. Jag Olle och Patrik hade begett oss till San Remo för att segla EM i Drake. Det var faktiskt första gången på 4 år som vi seglade ett större mästerskap och man kan säga att utvecklingen gått framåt.
Ett 90-tal båtar hade anmält sig och de bästa 20 består i huvudsak av professionella eller semidito drakseglare som är avlönade av olika intresserade huvudmän och som nog får en 150-200 drakdagar om året. Även många andra båtar har duktiga seglare ombord, på bryggan kunde man skymta profiler som Markus Wieser, Gustavo Lima, Lawrie Smith, Lars Hendriksen och en drös med OS meriterade ryssar för att nämna några. Kul att få jämföra sig med dem!
Efter en gedigen 6:e plats i tune up racet kände vi oss komfortabla inför regattan, efter att ha gått bra även mot toppbåtarna. Som ni vet skall man också vara misstänksam mot ett bra genrep men mer om detta senare.
Det var inte alldeles lättseglat och eftersom banorna var långa (ett ben var mellan 2 och 2,3 distans) kunde ett felval av kant bli helt förödande. Den första regattadagen blåste det ganska friskt, m/s med hyggligt mycket sjö. Efter en halvdan start i mitten hamnade vi en bit ner i fältet och där upptäcker man snabbt att ens valmöjligheter blir väldigt beskurna i ett fält med 90-tal båtar. I första hand gäller det att försöka hitta fri vind. Vi tragglade oss dock uppåt i fältet, hade en bra andra kryss där vi gick rätt på skift, och kom så småningom upp kring 35:e plats. Helt OK men vi kände att det fanns mer fart i båten.
Andra dagen blåste det för mycket för att vi skulle släppas ut så när tredje dagen kom var arrangörerna sugna på att få in två race. Efter en lång väntan kom vinden från motsatt håll från dagen innan vilket innebär den spännande upplevelsen att kryssa i ganska lätt vind i hyggligt stor medsjö. Tyvärr blev den här dagen inte som vi tänkt oss. Låt oss bara konstatera att vi blev påseglade av tre (3!) båtar samtidigt bakifrån i en länsupprundning (vår akter ser numera ut som en sågklinga), fick en båt som fastnade framför oss i märket när vi skulle runda efter kryss vilket tvingade oss till en gipp och en sväng där 20 båtar han komma emellan innan vi var klara. Härtill kunde läggas en viss ringrostighet ifråga om stora fält. Skall du om du ligger mitt i fältet tex ta dig in för styrbords layline från något avstånd behöver du ta den med ytterst god marginal (vi talar minst 100-150 meter) för att undvika att få båtar som slår på dig.
Nåväl, nya danser, nya chanser. På fredagen var det finfina omständigheter, sol och mellanvindar ifrån land. I första racet fick vi en bra start, gick på rätt kant och seglade lika fort som toppbåtarna vilket var det mest uppmuntrande. Detta resulterade i en 15:e plats. I segling 2 fick vi också en bra start, låg topp-10 mitt på första kryssen men sedan gick vi för nära land, vinden dog och hux flux inom loppet av 10 minuter var en stor del av fältet framför oss. Efter bra segling och framför allt en av Olle regisserad brilliant sista läns där vi passerade cirka 20 båtar tog vi oss upp på en 39 plats vilket var helt ok sett till hur dåligt vi låg till ett tag.
Så till sista dagen och nu var vi riktigt sugna att visa att vi kunde bättre. Det blåste 10-12 m/s när vi gick ut och ökade under racet, allt i strålande sol. Här är det lustigt hur det känns lite motspänstigt när man går ut i hård vind men hur snabbt man därefter anpassar sig även när vinden ökar till riktigt höga nivåer.
Vi startade upp i lovart och lyckade timea starten perfekt vid båten. Därefter höll vi fin fart med regerande Gold Cup mästarna med bla Gustavo Lima från Portugal nedanför oss i lä. I det här läget toppade vi fältet, en skön känsla, men slog en aning konservativt tidigt in mot layline och rundade så småningom som trea. Sedan gick det i en rasande fart på undanvinden i hög sjö och ökande vind.
Vi höll vår placering men precis i upprundningen blir vi påseglade bakifrån igen av en båt utan rätt till plats, den här gången en Holländare och det är tack vare min kusin Patrik som ni för närvarande inte har en av en vass drakför perforerad ordförande. En rejäl smäll således och Holländaren tvingas bryta. Vi får ordning på båten igen och även om Lawrie Smith tagit sig förbi ligger vi ändå 5:a i fältet. Precis som vid första kryssen söker vi oss in mot land för att få lite sjölä samt få det vrid som uppstår vid udden. Vi går ännu närmare land, en 100 meter hög udde, den här gången klipper vi ända ute på layline. Det blåser nu 15 meter så det är bara att hänga fullt samt ha lite fladder i storen. Plötsligt säger Olle: Nu kommer det en puff, vilket ju är lite konstigt när det blåser 15 sekundmeter….
Puff är en ganska tam beskrivning på vad som sedan händer. En kastby nerför branten vi seglar vid slår omkull hela båten som en jolle. Vår vänner på Ming som ligger rakt bakom oss påstod att masten var horisontell en meter från vattenytan. Hursomhelst flyger (!) både Patrik och Olle rakt ner i storseglet respektive vattnet och båten vattenfylls inför mina ögon, en svagt surrealistisk känsla. Efter att alla återigen tagit sig in i båten konstaterar vi att vi står upp till låren i vatten. Det är bara att hoppas att det inte kommer en kastby eller våg till. Någon har sagt att den bästa pumpen man kan ha är två motiverade män med hinkar i en båt som håller på att sjunka och jag är benägen att hålla med! När vi efter 20 minuter fått ur så mycket vatten att läget är under kontroll är fältet långt framför oss istället för bakom oss och vi bestämmer oss för att gå in.
Så småningom tar vi oss in till hamn. Trots allt mer nöjda över att vi har kvar båten än missnöjda över att en bra placering gått oss ur händerna. 26 båtar bryter seglingen denna dag, men som vanligt är det bästa båtarna med i toppen så det är inte så mycket att säga om. Vi blev 48:a i totalen vilket var mitt i fältet och där vi kan konstatera att vårt lilla äventyr i sista seglingen sannolikt kostar oss en 15-20 placeringar i totalen.
Summa summarum en lärorik snarare än lyckad regatta för vår del men så är det ibland, det är bara att bryta ihop och komma igen. Vi lyfter särskilt på hatten för Lars Hendriksen med besättning som tog hem mästerskapet men också för Martin Pålsson och Göran Alm som tillsammans med norske Per Arne Nielsen tog en mycket hedrande 14:e plats i regattan och därmed blev näst bästa corinthian/amatörbåt.
Nästa segling blir Saltsjöbadsregattan, då får vi se om vi hittar några medelhavsmaneter när vi lyfter på luckorna!
Staffan
Läs mer från Staffan på Ordförande har ordet
