KSSS första stapplande år

Även om Sällskapets utveckling efter bildandet 1830 oavbrutet fortsatt, ska man komma ihåg att det Stockholm, där Sällskapet instiftades, var helt annat än det är idag. Invånarantalet var drygt 81 000. Stadsbilden var koncentrerad runt Gustav Adolfs torg med tyngdpunkten ”mellan broarna” och på Norrmalm och Ladugårdslandet bodde redan ungefär hälften av stadsbefolkningen.

Endast tolv ångbåtar var i trafik mellan Stockholm och landsorten och förbindelserna med utlandet ombesörjdes fortfarande så gott som uteslutande av segelfartyg. Bara två gånger i veckan gick en diligens till Helsingborg.
Svenska Segel Sällskapet är den första förening i Sverige som satt som sitt huvudmål att förbättra och uppmuntra segling. Grundandet 1830 sker samtidigt som transporter med segelfartyg börjar ersättas av ångfartyg. Det har visserligen funnits sammanslutningar tidigare som flitigt idkat sporten som en både ”angenäm och upplivande umgängesform” även om själva seglingen inte var huvudsaken eller föreningsändamålet. Exempelvis Arla Coldinu Orden, Sveaorden och Neptuniorden.
I den första matrikeln över Svenska Segel Sällskapet anges den 15 maj 1830 som den dag de första sex medlemmarna skrivits in i Sällskapet.

Nr 1 var friherre Johan Claes Fleming, kanske framför allt hovman, kavaljer hos kronprins Oscar 1832, hovmarskalk 1837 och kabinettskammarherre 1844.

Nr 2 i matrikeln är klädeshandlaren Olof Fresk, f. i Hudiksvall 1785, d. 1836. För stockholmarna framstod han nog mest som innehavare av badhuset ”Badskeppet” vid Skeppsholmsbron. Fresk hade en ansedd position som ägare till en klädesfabrik vid Elfvik i Lidingö. Fester anordnas ofta i det fria då både överordnade och arbetare umgicks vid samma långbord. Vid upprepade tillfällen deltog ingen mindre än kung Karl XIV Johan.

Nr 3 var ”Herr Byggmästaren” Carl Fredrik Cimmerdahl, f. i Blekinge 1786, d. 1853. Löjtnant i Kungl. Flottans Construktionscorps och skeppsbyggmästare på den ansedda Djurgårdsvarvet.

Nr 4 H Jonas Falkenholm, f.1794 i Norrköping, d. 1869. Övertullkontrollör och väl förtrogen med Stockholms skärgård. Han var mycket musikalisk och medlem av ”bolaget på Djurgården” sedermera Mazerska kvartettsällskapet och ledamot av Musikaliska Akademien. Han spelade en stor och tacksam roll vid Sällskapets festliga samkväm.

Nr 5 Gustaf Erik Lundstedt, f. 1786, d. 1854. ”Captaine” Lundstedt var en vittberest sjöman som på offentligt uppdrag gjort två resor i Svarta havet 1818–1819 och besökt Alexandria och Kairo tre år i rad. 1850 fick han Vasaordens kommendörstecken. Han var också delvis inblandad i den beryktade storpolitiska ”skeppshandelsfrågan”, framkallad av den svenska regeringens försök att sälja utrangerade örlogsskepp till de upproriska spanska kolonierna i Sydamerika. Någon inverkan på Lundstedts karriär eller ställning fick inte detta.

Nr 6 och sist i raden av Sällskapets anfäder står grosshandlaren och ”CoopvardiCapitainen Pehr Ander Nordwall, f. i Sundsvall 1794, d. 1840. Efter både teologiska och juridiska studier i Uppsala ägnade han sig åt grosshandlaryrket, firman Nordwall och Leffler i Stockholm. Nordwall kan i sin mån sägas representera Stockholms förnämliga grosshandlarsocietet, den s.k. ”Skeppsbroadeln”. Han var dessutom en angenäm sällskapsmänniska som själv spelade både fiol och piano.

Det finns en muntlig tradition bevarad från lördagen den 15 maj 1830, kanske något omformad och förgylld, men ändå. Den är nedtecknad av Olof Fresks dotter Ulla Anstrin, f. 1833, d. 1922, som den berättats för henne av hennes mor.

Efter Par Bricole Ordens årshögtid med middag fortsatte några deltagare till platsen för Gustaf III:s staty, den s. k. Kalkbacken nere vid sjön. De hade inbjudits att tillbringa den vackra majkvällen i Fresks idylliska hem på Skeppsholmen alldeles nedanför byggnationen av kyrkan. De roddes över av en handfast roddarmadam.

Aftonen förflöt sedan under glädje och gamman. Cimmerdahl sjöng sina sjömansvisor på blekingemål. Nordwall och Fresk sjöng duetter och Falkenholm spelade Mozarts sonat i B-dur. Tonerna förklingade och åter vidtog det muntra samspråket. Fleming berättade om kronprins Oscars förestående seglats till S:t Peterburg.

Kretsen, inom vilken planen på att bilda ett segelsällskap, vidgades så småningom. Den 27 november 1830 framlades inför allmänheten ett upprop som stöddes av det ominösa antalet 13. Bland de sju som tillkommit och skrivits in i matrikeln finns representanter för både den höga societen och det välmående borgerskapet; greve Claes August Cronstedt, friherre Carl Carlsson Bonde, friherre Fabian Löwen, handelsmannen Gustaf Adolf Weman, segelmakaren Fredrik Wilhelm Elg, handlaren Gustaf Åkerberg och löjtnant Fredrik Rosenborg.
Ovan nämnda 13 medlemmar genomförde Sällskapets grundläggning. Först i februari 1833 förekom därefter några nya namn i matrikeln.

De första stadgarna
Uppropet, daterat Stockholm den 27 november 1830:
De herrar, som önska att i egenskap av ledamöter ingå uti ett Segelsällskap, behaga här nedanför teckna sina namn.

Sällskapets ändamål är endast att på allt möjligt sätt söka förbättra och uppmuntra segling i allmänhet för såväl mindre som större fartyg.

Stadgarna skola, så snart de av H. K. H. Kronprinsen bliva gillade, Sällskapet föreläggas, och det enda villkor, som nu kan bestämmas, är att ledamoten förbinder sig att med görligaste första, och senast om tvenne år, skaffa sig ett fartyg, så stort, att dess längd och bredd i fot multipliceras med varandra, produkten ej får understiga två hundra.

Flaggprivilegiet
Sedan kronprins Oscar åtagit sig att vara Sällskapets beskyddare gällde det för Sällskapet att få sin flagga officiellt fastställd och på den begäran avgav Kungl. Maj:t den 27 februari 1832 följande utslag:

Sedan en förening bildat sig i Stockholm under benämning Segel Sällskapet har Kungl. Maj:t uppå därom gjord underdånigaste anhållan i nåder tillåtit detta Sällskap att på deras fartyg föra skandinaviska örlogsflaggan med en vit ruta uti det gula korset, samt i den vita rutan bokstaven O förgylld med en furstlig krona med en furstlig krona ovanför och på toppen en vit trekantig standert med blå kanter samt bokstäverna SSS med en furstlig krona över.

Fortsättning följer.


Källor: Årsberättelser och Jubileumsböcker